Jag frågar mig alltid om jag någonsin betyde något för dig. Du var så oklar med dina känslor. Du var så svår och komplicerad. Du var så påträngade ibland. Men det var något konstigt med dig som fick mig att falla pladask. Du hade den där charmen som inte många har. Du hade något som fick mitt hjärta att bulta så hårt. Ditt leende gjorde mig alldeles varm och ditt skratt gjorde mig alldeles ifrån mig. Jag gillade dig mer och mer varje dag. Du visste mycket väll om vad jag tyckte om dig. Du gjorde så mycket fina saker för mig. Blommor, middagar, överraskningar, små resor. Det sorliga är, du är bara ett minne för mig nu.

 

Du förstörde allting när du bestämde dig för att lämna mig. Egentligen var det kanske bäst att det aldrig blev vi tillslut. Men jag kommer aldrig träffa någon som fått mig att känna som du fick. Även om du inte var världens lättaste att hantera var du ändå perfekt i mina ögon. Du anade nog aldrig hur svårt det var att berätta för dig hur jag kände. Jag visste aldrig vad jag skulle säga när jag såg dig. Även om jag kände mig så trygg med dig blev jag ändå alltid lika stum när jag skulle prata med dig. Åhh du är bara minnen nu! Jag saknar dig♥

Då var höstlovet slut för denna gången! Jag har haft ett underbart lov trots att jag nästa bara sovit hela lovet. Sova kan också vara underbart ibland. När väckarklockan ringde imorse insåg jag att jag dragit på mig en förkylning. Det är så hemskt. Min hals bränner och det känns som min hjärna kommer sprängas vilken sekund som helst. 

Så för mig blir det ingen skola idag. Ganska skönt faktiskt men jag missar en hel del vilket inte är så bra. Jag somande om innan och jag vaknade nu precis. Så skönt att sova lite extra. Jo, jag satte på en spellista på spotify som jag lyssnade på hela tiden i sommras. När Read All About It går igång kommer det en våg av tårar. Det var den låten jag lyssnade på konstant när jag träffade honom. Just den låten får mig att tänka på honom och allt som hände (en lång historia). Åhh jag saknar honom så! Har ni också någon låt som får er att tänka på en speciell person? Isåfall, vilken? 

Emeli Sandé – Read All About It, Pt. III

Jag var på kyrkogåren igår och tände ett ljus på pappas grav. Det var så vackert på kyrkogården, det var ljus tända över allt och man kände en värme från alla andra som också satte ljus på gravar. Jag var även inne i kyrkan och tände ett ljus för pappa och farfar. Kyrkan är verkligen den vackraste kyrkan jag någonsin varit i. När jag kom in i kyrkan drog en våg med känslor över mig. Jag har inte varit i kyrkan sedan pappas begravning och det var så jobbigt att komma tillbaka dit efter åtta år. Minnena poppade upp ett efter ett och jag kunde inte hindra tårarna. Det var verkligen jobbigt men jätte skönt att gråta ut. 

Min pappa hette Henrik och var världens underbaraste. Men ibland stod det inte rätt till. Jag förstod ingenting då jag bara var sju år gammal men jag vet idag att min pappa hade problem med alkohol. Han var inte alkoholist men han hade svårt att kontrollera det där med alkoholen då och då. Väldigt mild alkoholism kan man kalla det. Det var därför mina föräldrar var skilda. Dem skiljdes inte för att dem bråkade eller inte älskade varandra längre utan dem skiljdes för att pappa hade svårt att kontrollera alkoholen ibland. Därför bestämde dem båda två tillsammans att pappa skulle bo i ett hus två hus längre bort på vägen vi bodde på. Dem gjorde detta för att pappa inte ville att vi skulle se honom när han var berusad. Jag och mina syskon fick träffa honom varje dag och vi var ofta hemma hos honom. Det var precis som vanligt bara att han bodde lite längre bort på vägen. På helgerna brukade vi sova hos honom. Han läste alltid godnattsagor för oss och berättade om hans barndom. Det var verkligen jätte mysigt kommer jag ihåg. Han brydde sig alltid om mig och han var så otroligt snäll. Han visste precis vad jag behövde. Jag behövde kärlek precis som alla andra barn och det fick jag av honom. Åh underbaraste pappa! Dem gångerna pappa inte kunde kontrollera alkoholen var vi hemma hos mamma. Min pappa hade svårt med sin familj, dem ville inte ha kontakt med honom har jag för mig och han mådde väldigt dåligt av detta. Han hade därför sömnproblem och tog sömnpiller dem nätterna han inte kunde somna. 

 

Ett halvår efter att mamma och pappa skilt sig gick pappa bort. Jag var så liten då och jag förstod inte att han var borta förens ett år efter han dött. Självklart gick jag och undrade på hur han dog under en lång tid men jag var alltid rädd för att fråga mamma i början för jag ville inte att hon skulle bli ledsen. Men jag tog mig mod och frågade en dag och hon förklarade för mig vad som hänt. Det var så att han hade vaknat till när han hade sömntabletterna i blodet. Pappa gick upp ur sängen och visste inte var han var. Han gick därför ut på klippan som huset ligger på, varför han gick ut vet jag inte. Han trillade eftersom han var dåsig och han slog sig i huvudet. Han slog sig rejält och försökte resa sig upp. Han tog sig upp men kom inte så mycket längre. Han trillade ihop igen bara 20 meter bort och slog sig i huvudet igen. Denna gången hade både huvudet och kroppen tagit mycket skada och hans kropp orkade inte mer. Jag kan än idag inte förstå att pappa dog för att han tagit sömntabletter. Det känns så onödigt. Jag önskar att allt detta aldrig skedde men tyvärr kan jag inte ändra på något även om jag verkligen önskar det. 

 

Åhh jag har gråten i halsen nu. Detta var grymt jobbigt att skriva. Det var länge sedan jag tog upp det här med pappa. Jag brukar inte prata om honom så mycket nu för tiden. Jag saknar honom något så otroligt❤

 

Coldplay – Fix You // Anna Ternheim – Shoreline - Radio Version