Jag frågar mig alltid om jag någonsin betyde något för dig. Du var så oklar med dina känslor. Du var så svår och komplicerad. Du var så påträngade ibland. Men det var något konstigt med dig som fick mig att falla pladask. Du hade den där charmen som inte många har. Du hade något som fick mitt hjärta att bulta så hårt. Ditt leende gjorde mig alldeles varm och ditt skratt gjorde mig alldeles ifrån mig. Jag gillade dig mer och mer varje dag. Du visste mycket väll om vad jag tyckte om dig. Du gjorde så mycket fina saker för mig. Blommor, middagar, överraskningar, små resor. Det sorliga är, du är bara ett minne för mig nu.

 

Du förstörde allting när du bestämde dig för att lämna mig. Egentligen var det kanske bäst att det aldrig blev vi tillslut. Men jag kommer aldrig träffa någon som fått mig att känna som du fick. Även om du inte var världens lättaste att hantera var du ändå perfekt i mina ögon. Du anade nog aldrig hur svårt det var att berätta för dig hur jag kände. Jag visste aldrig vad jag skulle säga när jag såg dig. Även om jag kände mig så trygg med dig blev jag ändå alltid lika stum när jag skulle prata med dig. Åhh du är bara minnen nu! Jag saknar dig♥